Om att bli färdig
Jag tittar förvånat på att-göra-listan jag just prickat av. Inser vad det innebär. Blodet rusar till öronen. Extas.
Jag är färdig. Höstterminens alla uppgifter är färdiga. Jag har inofficiellt jullov. Jag har klarat av den värsta skoltermin jag varit med om. Jag har klarat det.
Trots allt som hänt, eller snarare tack vare allt som hänt, är jag fruktansvärt förtjänt av vila och att bara ha det bra. Vilket är precis vad jag planerar.
Bilden är från en dissektion i skolan, till vilken jag just skrivit färdigt det sista arbetet för terminen och skickat in. Mitt minspel på bilden hör mycket bra ihop med sammanhanget.
Bra jobbat Hedvig. Och alla ni andra som kämpar. Fy katten vad bra vi är!
Svar från sextondelssamen till åttondelssamen
Kära moster, det beror på vilket språk man talar. Uppgiften är på engelska och självklart har min hjärna glömt att översätta yoik till jojk. Jag borde skämmas, det borde jag verkligen!
Mysteriet med det kolsyrade vattnet
Ett stycke fråga har formats i min hjärnbank, något familjen bidrar till genom att inte kunna svaret. Eller, fr¨ga och fråga, snarare är jag lite nyfiken på kolsyras egenskaper.
Det hela började för en vecka sedan då jag skulle dricka te och frågade pappa om det går att göra det på kolsyrat vatten. (Tänk – vilken grej!) Han gav mig förslaget att prova, and of I went. Vattenkokaren brummade och mina ögon vattnades av förtjusning när jag såg att… Nej. Det gjorde de inte alls, eftersom alla bubblor var helt borta. Alltså: koka kolsyrat vatten och du förlorar de ljuvliga bubblorna.
Jaha, tråkigt, men kanske något man borde anat från början? Vi lade det bakom oss och gick vidare. Fram tills ikväll. Då drack vi nämligen av en kolsyrad läsk som råkat glömmas på verandan och därmed var stelfrusen. Rättare sagt så drack vi av den då den smält igen. Gissa vad vi upptäckte? Jo: kolsyran var kvar. Det formligen bubblade loss där i glaset, samtidigt som läsken smakade mycket mer smaksatt vatten än pärondryck, som den smakat innan. Så, kolsyran i vattnet försvinner vid kokning men inte då vattnet fryses ner och tinas upp igen. Jag skulle bra gärna vilja veta varför. Någon som har något förslag?
Kanske är det så att det är skillnad på det kolsyrade vattnet som kommer från vår kran eller det man köper buteljerat i butik?
En Googling senare vet jag nu att kolsyras kemiska beteckning är H2CO3 och en massa annat om dess jonbildning och annat trevligt som lätt distraherar en vetgirig Nv:are, men fortfarande ingen förklaring till de knasiga slutsatser vi kom att komma till efter idogt kolsyretestande. Kanske något att fråga elitfysikern om? (klassens benämning på vår fysiklärare, red. anm.)
