”Malfoy, I’m in my sleeping bag – wanna” slither in?”
Harry Potter-skämten skrattades det åt högt som lågt under alla timmar av väntan, och det är flera av dem och folks skylttexter jag har haft som rubriker de senaste inläggen.
Hallow and Goodbye
Vi var ruskigt bra på att hålla modet uppe då regnet bara fortsatte att forsa ner, timme efter timme!
”Make love – not horocruxes”
Har just spenderat 28 h på Trafalgar Square med Klara Klättermus och några tusen andra Potterheads, på galapremiären av ”Harry Potter & the Deathly Hallows pt. 2″. Vi har alla köat, sovit (snarare spenderat natten) och sörjt tillsammans över att detta är det sista besöket i denna bästa av världar. Jag erkänner: jag grät floder.
Det var min facebookstatus den 7/7 2011.
Jag och Klara gick upp ruskigt tidigt i onsdags och påbörjade resan som på ett sätt avslutade en era och på ett annat gjorde samma era omöjlig att någonsin säga hej då till. Vi flög till London och tack vare en kombo av tur, kontakter i kön, uthållighet, utklädnader och en talang i att snacka för oss fick vi komma in på ”very important fans-området”. Vi fick varsitt oersättligt rött plastband som indikerade att vi spenderat en natt med en fontänfot som huvudkudde, londons ambulanssirener som vaggvisa och nördar som sänggrannar. Och att vi hållit humöret uppe i alla timmar av regn. Tillsammans med kanadensarna, mexikanerna, britterna och fransmännen som låg oss allra närmast diskuterade vi under natten vilka scener som är bäst, hur karaktärerna utvecklats genom serierna och vem man allra helst skulle vilja vara vän med: Neville eller Luna? 
Sedan, plötsligt sken solen, och allt drog igång. Vi fick se en förlängd version av trailern till den film jag tror kommer vara allra bäst i serien och en massa extramaterial. Vilket jubel som följe Neville’s truimfscen! 
Vår granne Nichole från Kanada, en tjej med supersnyggt plakat och tre tjejer direkt från Hogwarts. Nej, alla fans var inte tjejer, snarare 75%.
Och då kom stjärnorna. De som fått spela våra favoritkaraktärer i 10 år och besökt Hogwarts många fler gånger än oss vanliga dödliga. Vi skrek, hurrade och sjöng sånger som The mysterios ticking noice och Hedwig’s Theme. Vi hade bra platser på kanten av en fontän, så vi såg både scenen, en hel del av röda mattan och så syntes vi i princip på alla filmningar av publiken. Vitt var verkligen färgen att vara klädd i för att synas bland alla regnjackor och kappor. Jag blev också intervjuad av en massa journalister, men det verkar som om det är bara är den mest oseriösa av dem (från Holy Moly) som publicerats.
Jag intervjuas mellan 1:51 – 2:15. Det var helt galet kul att få så mycket uppmärksamhet, och efter all tid och energi vi lagt ner på den där kostymen tycker jag att jag förtjänat det. Då är det galet roligt att hitta sånt här:
Klicka på bilden för länk till sidan jag hittade den på. Det var ganska svårt att hitta ursprungsinlägget…
Och att se sig själv i filmerna som denna:
Vi hade det helt enkelt väldigt väldigt väldigt bra. Jag är så fruktansvärt glad att vi chansade och åkte, och jag ser fram emot att se filmen på tisdag 23:59 mer än jag någonsin sett fram emot en film förut (och antagligen kommer igen)!
Translation: Me and my friend Klara went to the gala premiere of Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 at Trafalgar Square in London dressed as the owl Hedwig (I just had to dress up as her, seeing as that is my name) and Hermione (with a home-made time turner and all). We had a blast and I’m so glad we went – coming all the way from Sweden was so worth it!
I just CAN’T wait to see the movie this Tuesday night (the premiere is on the 12 th of July here)!!
