”And we dance in the living room, dance on sidewalks”
En strof från en låt om att tycka om en vän. På tal om omtyckta vänner så övertalade jag en sådan att stå modell så att jag fick prova på min reflexskärm. En annan sådan agerade assistent. Detta, första photoshoot, ägde rum för flera månader sedan, och äntligen har det blivit dags att visa lite bilder. Så nu kan du sluta tjata Matilda.
Reflecting madness
I torsdags var det galet fint väder, så jag drog fram presentkortet jag fick i födelsedagspresent och använde upp det. Brorsan gav mig ett photoshoot, med honom som modell, att genomföra när jag ville.
Jag fick alltså chans att prova min hemmabyggda reflexskärm och efter lite trassel kom vi fram till hur man gjorde. Helt plötsligt blev bilderna mycket bättre!
Som svar på frågorna jag fått om vart i Spanien jag ska kan jag svara att jag inte vet. Sydöstra delen av landet, men mer har jag inte fått veta. Spännande att få se utvecklingen!
In the light
Mina första konsertbilder. Någonsin. Skitkul att få prova på något nytt!
Förövrigt har jag inte alls tid att vara här. Jag borde räkna på elektroniska fält, skriva om ekologi (x2), planera en gympalektion eller något annat nyttigt. Tyvärr är det mycket trevligare att redigera bilder. Jag borde gå media.
Soy enferma y cansada
Holá! Idag är jag hemma och sjuk. Oftast vid sådana här tillfällen upplever jag en av de knäppaste känslor jag vet. Att vara fysiskt jättetrött men psykiskt superpigg. Det går inte riktigt ihop. Faktiskt skär det sig ganska rejält. Men jag löste problemet idag med att fotografera droppande vatten.
Då ser det ut såhär:
och blir såhär:
Mont St Michel #2
Svartvitt är svårt. När är det lagom kontrast? Är vinjetten för mycket? Är den tråkig?
Det kanske är därför jag fotar som mest och bäst i färg. Men jag ska banne mig kunna allt!
Blame it on the boogie
Internet krånglar igen. Fast bara på min dator. Tjoho! Då vet ni iaf varför, om det skulle bli så att det blir mindre bloggande de närmsta dagarna, innan jag löst det här.
