Embracing my nerdiness
Pottermore just opened. So, naturally, I dressed up for the occasion.
I’m MarauderPatronus3048 btw.
”The hills are alive with the sound of music”
Doe, a dear, a female dear. Ray, a drop of golden sun. Jag har ont i huvudet mest hela tiden. Mi, a name I call myself. Fa, a long long way to run. Stress kallas det, och botas med långsamt tempo och pauser i vardagen. So, a needle pulling thread. La, a note to follow so. Och det skulle jag, om jag inte hade så förbluffande mycket att göra. Jag vet inte om jag ska släppa allt och bli frisk eller hålla ut och försöka klara att ta studenten. Ti, a drink with jam and bread. Så jag struntar i både att pausa och fortsätta stressa och begraver mig i gamla musikaler istället. That will bring us back to do. Do re mi fa so la ti do.
”Tips for success:
Jag älskar ironi och Twilight-skämt. Gärna serverade tillsammans på ett silverfat.
”What the hell is a diadem anyway?”
I natt såg jag, Matilda och Johan Harry Potter and the Deathly Hallows pt. 2. Min barndom är inte mer över idag än den var igår. Däremot har jag sett en fruktansvärt bra film, som jag planerar att se igen inom några dagar. Efteråt snyftade folk runt omkring oss för att det har var ”slutet” och det sista någonsin i den här serien. Jag har liksom kommit över det, på något sätt, och av någon konstig anledning. Det var nog det att jag fick gråta på Trafalgar Square med tusentals andra då J.K. Rowling tackade oss – att återkomma från det innebar att inse att det är över när jag bestämmer att det är över. Min barndom tar inte slut i och med att jag fyller 18 eller att Dan Radcliffe slutar synas med runda glasögon. Jag bestämmer när det är dags för mig att sluta skratta med Ron och hurra för Luna. Och det känns himla fint.
Min barndom kanske inte är slut nu, men man skulle kunna dela upp mitt sommarlov (och framför allt senaste veckorna) i före och efter filmpremiären. Nu är det stenhårt jobb de närmsta veckorna, sedan scoutläger och vips körkortstagningsdags. Men jag hinner nog klämma in några besök på Hogwarts däremellan.
”Malfoy, I’m in my sleeping bag – wanna” slither in?”
Harry Potter-skämten skrattades det åt högt som lågt under alla timmar av väntan, och det är flera av dem och folks skylttexter jag har haft som rubriker de senaste inläggen.
Hallow and Goodbye
Vi var ruskigt bra på att hålla modet uppe då regnet bara fortsatte att forsa ner, timme efter timme!
”Make love – not horocruxes”
Har just spenderat 28 h på Trafalgar Square med Klara Klättermus och några tusen andra Potterheads, på galapremiären av ”Harry Potter & the Deathly Hallows pt. 2″. Vi har alla köat, sovit (snarare spenderat natten) och sörjt tillsammans över att detta är det sista besöket i denna bästa av världar. Jag erkänner: jag grät floder.
Det var min facebookstatus den 7/7 2011.
Jag och Klara gick upp ruskigt tidigt i onsdags och påbörjade resan som på ett sätt avslutade en era och på ett annat gjorde samma era omöjlig att någonsin säga hej då till. Vi flög till London och tack vare en kombo av tur, kontakter i kön, uthållighet, utklädnader och en talang i att snacka för oss fick vi komma in på ”very important fans-området”. Vi fick varsitt oersättligt rött plastband som indikerade att vi spenderat en natt med en fontänfot som huvudkudde, londons ambulanssirener som vaggvisa och nördar som sänggrannar. Och att vi hållit humöret uppe i alla timmar av regn. Tillsammans med kanadensarna, mexikanerna, britterna och fransmännen som låg oss allra närmast diskuterade vi under natten vilka scener som är bäst, hur karaktärerna utvecklats genom serierna och vem man allra helst skulle vilja vara vän med: Neville eller Luna? 
Sedan, plötsligt sken solen, och allt drog igång. Vi fick se en förlängd version av trailern till den film jag tror kommer vara allra bäst i serien och en massa extramaterial. Vilket jubel som följe Neville’s truimfscen! 
Vår granne Nichole från Kanada, en tjej med supersnyggt plakat och tre tjejer direkt från Hogwarts. Nej, alla fans var inte tjejer, snarare 75%.
Och då kom stjärnorna. De som fått spela våra favoritkaraktärer i 10 år och besökt Hogwarts många fler gånger än oss vanliga dödliga. Vi skrek, hurrade och sjöng sånger som The mysterios ticking noice och Hedwig’s Theme. Vi hade bra platser på kanten av en fontän, så vi såg både scenen, en hel del av röda mattan och så syntes vi i princip på alla filmningar av publiken. Vitt var verkligen färgen att vara klädd i för att synas bland alla regnjackor och kappor. Jag blev också intervjuad av en massa journalister, men det verkar som om det är bara är den mest oseriösa av dem (från Holy Moly) som publicerats.
Jag intervjuas mellan 1:51 – 2:15. Det var helt galet kul att få så mycket uppmärksamhet, och efter all tid och energi vi lagt ner på den där kostymen tycker jag att jag förtjänat det. Då är det galet roligt att hitta sånt här:
Klicka på bilden för länk till sidan jag hittade den på. Det var ganska svårt att hitta ursprungsinlägget…
Och att se sig själv i filmerna som denna:
Vi hade det helt enkelt väldigt väldigt väldigt bra. Jag är så fruktansvärt glad att vi chansade och åkte, och jag ser fram emot att se filmen på tisdag 23:59 mer än jag någonsin sett fram emot en film förut (och antagligen kommer igen)!
Translation: Me and my friend Klara went to the gala premiere of Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 at Trafalgar Square in London dressed as the owl Hedwig (I just had to dress up as her, seeing as that is my name) and Hermione (with a home-made time turner and all). We had a blast and I’m so glad we went – coming all the way from Sweden was so worth it!
I just CAN’T wait to see the movie this Tuesday night (the premiere is on the 12 th of July here)!!
Filmtips, mystips eller tagga inför indienresan-tips
Jag har just sett på en 3,5 h lång Bollywood-film, Jodhaa Akbar. Indien, medeltid, religionsfrihet och fred. Fina grejer!
Alltid redo
Har nu fyllt ett husbilsskåp med böcker och är därmed redo för en Europa-tripp.
Såg förresten på en bit av bröllopet nyss och kommentatorerna snackade sig saliga om från vilket år designen till armens musikkårs ledares dotters katthalsband var men sket fullständigt i det intressanta! De nämnde scouterna som stod där en fjuttig gång – istället för att zooma in dem ordentligt så att jag kunde få se Klara stå där och sprida glädje. Illa!
Harry and the Order of the Eggs
Det finns få som kan skoja till det som jag.
15:09
Sitter och lyssnar på soundtracket till Avatar. Längtar efter Harry Potter-premiären. Tänker på Systrarna i jeans. Skrattar åt Molly Moon. Härmar Pocahontas. Känner helt enkelt av min nördighet. Min besatthet. Mitt sätt att fastna i den värld som blir berättad för mig och inte vilja komma därifrån. Min abstinens som alltid dyker upp när jag varit från den världen för länge.
Hade jag varit född några år tidigare lovar jag er att jag hade tältat en månad i förväg, utklädd till R2D2, för att få en biobiljett till premiären av den nya Star Wars-filmen.
