Svar från sextondelssamen till åttondelssamen
Kära moster, det beror på vilket språk man talar. Uppgiften är på engelska och självklart har min hjärna glömt att översätta yoik till jojk. Jag borde skämmas, det borde jag verkligen!
Gravatar
Detta är framför allt riktat till Klara, som frågat efter det här flera gånger. Jag har nämligen hittat vart man byter bilden som syns när man kommenterar. Det kallas en gravatar och man kan fixa en egen här.
Varsågod :)
Jag gömde mina känslor där din nacke blir till hals
Förutom att skriva om musslors andningssystem och samers yoik lyssnar jag på Säkerts nya album och redigerar bilder. Och det här med att jag bloggar, det är tyvärr bara en paus jag har i internet-krashen. Innan jag har stabilt internet igen fixar jag en massa automatiska inlägg, så att det fortfarande finns saker här att se.
Det är knasigt vad man är beroende av internet egentligen. Första dagen utan gick tankegångarna såhär:
1. Men jag kan ju städa till bra musik. Nej juste, min Spotifyspellista med städmusik kräver internet.
2. Jag kan ju faktiskt ta tag i pluggandet. Nej juste, sameböckerna är kvar i skolan och ne.se kräver internet.
3. Blogga då, det kan jag ju göra! Nej, det kräver internet.
Ja, ni fattar.
Tredje dagen var mer:
1. Men, inget att göra. Inget att göra… Vänta, läsa? Nej, alla böcker utlästa. Tjoflöjt.
2. Kolla på film?! Nej, juste, alla vi har hemma har jag sett och för att se andra krävs internet.
3. Redigera bilder? *efter att ha stött på ett problem* Jag googlar! Nej, 17 också!
På den sjunde dagen hade det gå så långt som till:
1. Lego? Pussel? Rita? Skriva? Baka? Dansa? Spela? Sjunga? Pyssla? Sy? Sticka? Så lite tid, så mycket att välja!
2. Äsch, jag går och lägger mig.
Efter den fina genomgången är det dags att återvända till plugget. Nu ska jag undersöka kräftors blodomlopp. Spännande? I think not.
Vårt internet är helt kraiko
så jag kan inte blogga. Ha det fint!
Jag har just insett
att det är 100% scout idag. Bara att dra hem och byta om!
Helgen i bilder
Jag har firat en nybliven 17-åring, spelat brädspel, skrattat tills magen sagt ifrån, gått på en 4 km lång loppis i Aspudden, drömt med Klara, planerat nästa sommar och spenderat mer än 3 timmar på kommunala färdmedel. Vilken helg!
Direkt från valvakan, innan sänggåendet:
Jag håller faktiskt inte med många av er andra som tyckte att Ohly gjorde rätt som lät bli att gå in i samma rum som Jimmie Åkesson. Självklart var han mitt inne i valhettan och då blir man lätt överpassionerad men vi måste sluta med det här fjanteriet om att det är odemokratiskt att SD fick så många röster. Vi måste sluta dissa dem som röstade på SD. För, det här är så demokratiskt det kan bli. Demokrati innebär att alla får rösta. Även de som jag anser har knäppa åsikter, extrema åsikter eller som bara är trötta på dagens politik. Att dissa dem är odemokratiskt. Självklart borde alla partier se över sin politik och ta tag i de saker som SD’s röstare kräver. Sveriges immigrationspolitik behöver förbättras. Absolut inte på det sätter SD föreslår, men förbättras, det behöver den.
Det ska bli spännande att se hur det blir av det här. Lite barnsligt hoppas jag att det ska bli ett sådant kaos att det blir omval nästa år, så slipper jag vänta till 2014.
Just can’t seem to get it right today
Jag kan inte plugga idag, inte heller har jag någon lust att ta av mig mjukisbrallorna. Jag bara önskar att jag hade ett enormt rum med vita väggar i ett museum som jag blivit tillsagd att fylla med bilder som uttrycker vad jag känner. En vägg med mörka, svartvita bilder, fyllda med hat mot död och läskiga mediciner. Kanske två. En annan vägg med vackra bilder. Sånt där fint man ibland bara snubblar på. Den sista väggen skulle vara fylld med vackra låttexter och färgglada foton på fina människor och annat som får hela själen att bubbla av glädje.
Men det har jag inte.
Rainy day
Jag vet inte vad ni gör när det regnar. Jag sätter upp ett paraply i staketet, lägger mig på marken och fotar.
Det absolut bästa med den här hösten är att jag blivit av med den här ”nej-när-jag-fotar-måste-det-vara-planerat-grejen” som förföljde mig förra året. Nu fotar jag när jag har lust, vilket blir väldigt ofta. Dessutom är jag glad över att jag kan se skillnad i kvalité på de bilder jag tar nu med de jag fotade då. Dels har jag börjat fota i RAW, fått bättre objektiv och blivit bättre på photoshop men jag har faktiskt blivit duktigare som fotograf också. Hurra!
Topp fem: anledningar att ha på sig galonställ och röda gummistövlar när det spöregnar
5. Man blir inte blöt
4. Man slipper byta kläder efter kanotpaddlingen i skolan
3. Man kan gå ner i vatten – ganska djupt – och skratta åt dem som är badankor, trots att man egentligen inte alls badar
2. Främlingar stirrar på en. Alltså har man förhoppningsvis förvånat dem lite, och kanske gjort deras vardag lite mindre vanlig
1. Varenda vattenpöl blir plötsligt en källa till skuttig och skvättande glädje
De kan kalla oss fula men aldrig för grå
Jag har fastnat för att ha fraser från bra låtar som rubriker. Det bara blir så.
The revenge of the goldfish
För bildlänkar, klicka på bilderna
Visst, utställningen med Ann Leibovitz’s foton var spännande. Jättevackra svartvita foton framför allt. Men på Fotografiskas nedervåning fanns en utställning med foton av Sandy Skoglund. WOW!
Yoko
För bildkälla, klicka på bilden.
Idag ska mamma och jag till fotografiska för att se på Ann Leibovitz’s utställning. Det kommer bli underbart! Jag ska lära mig massor och fyllas av inspiration.
Ha en kanonsöndag, trots att ni inte kommer spendera den beaktandes av fina ljussättningar och häftiga miljöer, som jag.
Mont St Michel #2
Svartvitt är svårt. När är det lagom kontrast? Är vinjetten för mycket? Är den tråkig?
Det kanske är därför jag fotar som mest och bäst i färg. Men jag ska banne mig kunna allt!
