Semester

Sedan en vecka tillbaka har jag semester. Mamma och pappa kom hit i tisdags och vi har hunnit vara i Santa Cruz, Cochabamba och Sucre. Vi har besökt mitt projekt och haft middagar med min värdfamilj och mina vänner, samt sett allt en ska se. Nu är vi tillbaka i Santa Cruz och förhoppningsvis kan vi bege oss ut i djungeln imorgon. Men fram tills dess är det väldigt trevligt att sitta vid poolen på detta fantastiska hotel vi är på och plöja böcker.

20140402-163422.jpg

Det är en annan grej att resa med mamma och pappa. Inga billiga backpacker-hostel, inga nattbussar på 16 timmar. Vi har ätit gott, sett mycket och bott väldigt trevligt. De har förundrats över hur billigt allt är här och jag (van vid att leva på tajt budget) blir förvånad över hur mycket allt vi gör kostar. Allt handlar om perspektiv.

Jag har haft mina sista dagar på projektet och hann färdigt med allt jag hoppats hinna med. Det känns sorgligt. Det här har ändå varit en stor grej för mig och jag har lärt mig så förbenat mycket på Proyecto Horizonte. Saker som jag tror att jag kommer ha med mig mycket länge. Samtidigt är jag nöjd med vad jag åstadkommit och hur mycket jag fått ut av mina sju månader där. Jag tror att det inte är så hjärtskärande att lämna projektet och värdfamiljen eftersom jag hela tiden vetat att min tid här varit begränsad. Dessutom ser jag väldigt mycket fram emot mina studier i höst (hoppas hoppas jag kommer in!!) och alla fantastiska äventyr jag hoppas resten av mitt liv har i sitt sköte. ;

Vad jag älskar med Bolivia

Att människorna här har en politisk medvetenhet och om de inte är nöjda med något så går alla samman och strejkar. Att varje måltid ackompanjeras av en gudomlig nypressad juice. Att flera olika religioner och kulturer inte bara samexisterar utan också blandas. Avocadon. Att man kan köpa en (enorm) stor stark för 25 kr. Att regnskog, saltöken och världens högst belägna ”huvudstad” ligger i samma land. Den exotiska frukten som översätts till ”gurkmelon”. Att människor har en förbindelse med uråldriga traditioner och att de fortfarande betyder någonting i vardagen. Att värktabletter är i princip gratis. Att varenda unge har bulliga kinder och ögon man kan drunkna i. Att passagerare säger god dag till alla i bussen när hen kliver in. Att papayan är läskigt god. Vädret. Att det ligger mitt i Sydamerika och därför gör det enkelt att resa runt härifrån. Att spanskan folk talar är förhållandevis lättförstådd.

Det har varit en otroligt häftig upplevelse att uppleva livet i ett nytt land. Ett land som är så annorlunda från det land jag kallar hem.

Jag undrar om Bolivia kommer bli för mig vad Indien är för mamma. Om jag kommer återvända hit igen och igen. Jag hoppas det.

Dans, kultur och vattenkrig

Den senaste tiden har det varit karnevalveckor i Latinamerika. Varje större stad har sin egen och jag har varit till tre stycken: Bolivias (och en av Latinamerikas) största i Oruro, La Paz och Cochabambas. Under dessa veckor är ingen – och framför allt inte en blond tjej – säker från det vatten- och skumkrig som konstant pågår. Jag har blivit dränkt som en katt av vattenballonger på väg till jobbet, och skummad från topp till tå medan jag fotat karnevaltåg.

Själva karnevaltågen går till så att folk sitter på läktare och ser på paraden som oftast pågår i runt ett dygn. Människor från hela Bolivia övar i månader innan och lägger ner hela månadslöner på utklädnaderna. Banden som spelar har ofta små shower där de går mellan dansarna och det är riktigt imponerande att se flygande cymbaler och trombondanser.

DSCF0688

I Oruro var det mest fokus på kultur och det var urintressant att se inslagen från de olika delarna av Bolivia och de historiska inslagen. Allt är en blandning mellan katolsk och ursprungbefolkningens kultur, vilket kanske tydligast visas i de änglar, helgon och djävlar som dansar fram längs med gatorna. När spanjorerna tvingade på Oruros ursprungsbefolkning denna karnevaltradition med alla dess helgon och änglar blev de nervösa. De som spenderar så mycket tid under mark i gruvorna – där de tror djävulen regerar – inte vill de förarga honom med bara en massa änglar! Därför går det att se djävulen i en himla massa olika former i tågen – bland annat min favorit: som björn.

DSCF0626
DSCF0633

DSCF0708

I La Paz var det mest fokus på vattenkriget och det var tydligen speciellt kul att spreja ned oss utlänningar. I Cochabamba var det mest party. Vi dansade så läktarna gungade, sjöng med i låtarna och skrek hejaramsor läktarna emellan. ”För vi har vårat barnasinne kvar” har tydligen en version på spanska och ramsor om presidenten (med rätt barnförbjudet innehåll) finns det verkligen ingen brist på. Den ramsa jag hade mest kul åt var ”den som inte hoppar är från Chile”. De kommer visst aldrig över att Chile stal Bolivias kust för över 100 år sedan.

DSCF0721

Det är oerhört kul att delta i en så sprudlande tradition! Allt handlar om att ha kul, dansa och njuta av livet. Det är verkligen något speciellt med att hoppa ned från läktaren, över barriären, och dansa järnet med en djävulsbjörn för att sedan delta i ett vattenkrig med 10 främlingar. Det här är latinokulturen som jag hoppades att den skulle vara och jag har så fruktansvärt roligt!

En kärleksförklaring till Cochabamba

Jag har kommit till att älska min nya stad. Den är precis så stor att det här ska finnas mångfald, en massa att göra och en vacker natur. Samtidigt har den en himla massa charm som sällan finns i större städer.

När jag reser någonstans längtar jag tillbaka till Cochabamba och när jag är här känner jag mig hemma. Här är min hembas och här har jag mitt liv. Just nu i alla fall.

Aldrig förut har jag njutit så mycket av en stad. Aldrig förut har jag velat vandra runt gatorna bara för att vara. Bara för att ta in varje palm, varje park och varje salteña-stånd. Varje gång jag beger mig ut på en sån här promenad stöter jag på något nytt: ett nytt café jag aldrig testat, en gratis konstutställning eller en undangömd park som gjord för att titta på folk i.

Idag när jag drack en latte på en parkbänk började en äldre man tala med mig. Vi diskuterade kommunism, Bolivias problem med att alla utbildade flyttar härifrån och han berättade om hans liv. Bara sådär. När latten var uppdrucken begav han sig vidare och vi önskade varandra en trevlig dag. I den stunden kände jag mig kär. Kär i kaffe, kär i livet och kär i att diskutera politik med åldringar på parkbänkar i Bolivias bästa stad.

Från en gos-session

Sitter och ger hunden Tisha en sista gos-session innan jag säger hejdå. Hejdå till henne, hejdå till huset med den underbara trädgården och till rummet jag gjort till mitt. Tisha har kommit att älska mig för mina klappar, eller som min värdmamma kallar dem: ”svensk massage”.

Mina sex månader är över. Enligt min första plan hade jag varit på väg till Sverige just nu. Men det är jag inte. Jag kunde helt enkelt inte säga hejdå till Bolivia än.

Eftersom min tid med ICYE är över kan jag inte bo kvar i min värdfamilj – en ny volontär ska bo i ”mitt” rum. Därför flyttar jag in i ett rum hos en av mina chefer och där ska jag bo i mars. Sedan kommer mina föräldrar hit i två veckor och de sista veckorna i april ska jag spendera på resande fot. Peru tror jag kommer bli resmålet. Tänker för katten inte åka härifrån utan att ha sett Machu Picchu!

Det är en melankolisk dag idag. Jag kommer ju träffa min värdfamilj igen – och än lämnar jag ju inte mitt älskade Cochabamba – men det är en hel del hejdån som ska sägas. Bland annat till Tisha.

Jag har städat ut mitt rum, packat alla saker och förberett en tack-present till familjen. När jag kom hit fick de en massa svenska saker, nu får de ett fotoalbum jag gjort med bilder från vår tid tillsammans. Och lite lakrits som jag sparat för ändamålet. Det är en stor sak de gjort för mig: att öppna deras hem för en total främling och jag är mycket tacksam för att de tagit så väl hand om mig!

Min datorladdare är trasig, vilket gjort att mitt bloggande verkligen haltat den senaste tiden. Tyvärr går den inte att reparera (detta samhälle som bara fokuserar på att köpa nytt – GAAAH!) så det får bli en tur till la Cancha i jakt på en ny så fort jag flyttat. Måste bara gosa färdigt med Tisha först.