Jag tittar förvånat på att-göra-listan jag just prickat av. Inser vad det innebär. Blodet rusar till öronen. Extas.
Trots allt som hänt, eller snarare tack vare allt som hänt, är jag fruktansvärt förtjänt av vila och att bara ha det bra. Vilket är precis vad jag planerar.
Bilden är från en dissektion i skolan, till vilken jag just skrivit färdigt det sista arbetet för terminen och skickat in. Mitt minspel på bilden hör mycket bra ihop med sammanhanget.
Bra jobbat Hedvig. Och alla ni andra som kämpar. Fy katten vad bra vi är!